Saknaden är stor..

..efter er där hemma emellanåt, idag är en sådan dag! Ju närmare jul vi kommer, ju större blir saknaden.

Det är en av de få nackdelarna med att vara ute och se sig om i världen, men kanske ska jag inte klaga, kan ni tänka er hur mycket värre det måste varit innan det fanns Skype, Facebook och andra snabba kommunikationsmedel att ta till.

Jag tänker iaf lägga in lite fina nya bilder på mina underbart fina syskon och sen ta mig till skolan för att kväva min saknad med plugg :)


De två systrarna


Finaste Klutt bland höstlöven


Aprikosmos är mys


Fyra-årig Cowboy! ♥


Tillbaka från underjorden..

..eller ja iaf tillbaka från den deppiga insidan av mig själv, eller vad man nu ska kalla det. Hade det lite jobbigt med val och kval men nu känns det bättre igen. Kanske hade det lite med PMS att göra med, och nu när den kvinnliga veckan kommit blir jag på sådär kanonbra humör, lite skumt. Dock var jag inte på bästa humör igår morse när jag fick ta mig upp tidigt ur sängen och ut i "kylan" till en gitarrlektion. Såhär löd konversationen med min granne och gitarr-klasskompis Ricardo - vi går ihop till gitarren och så..

Ricardo:-Hola chica! How are you?
Jag:-Fine. You?
R:-Always good! But why are you not smiling? You always smile Sofhie.
J:-Can we just walk in silence and not talk?
R:-Do you have pms or something?
J.-NOOOO! Maybe..yes. Let's just walk!

Stackars Ricardo. Får va glad ikväll när han kommer på förfest! :p


Så på tal om allt detta val och kval jag varit ställd inför. Har ju med att göra att jag insett att jag inte vill utbilda mig och jobba inom hospitality längre. Känner att jag är klar med att resa runt och att aldrig ha någon fast punkt elle rnågot att kalla hemma och kunna komma tillbaka till. Så jag började ju fundera i banorna att jag skulle utbilda mig inom media & kommunikation istället. Sen blev det så att jag var tveksam. Blev tveksam på om jag ville va kvar i USA, eller kanske åka tillbaka hem och plugga, komma tillbaka till allt det bekväma, allt man känner till. Så igår tog jag tag i mej själv. Satte mig och gjorde lite såna där yrkesvals test och "här är du, hit vill du, hur kommer du dit"-test. De var faktiskt hjälpande. Jag fick se en massa yrken som passar min personlighet, de värderingar jag har, de önskemål osv jag känner är viktiga. Och sen kunde jag läsa om varje yrke mer ingående. De fyra som "passade" mig mest blev:

-Journalist
-Informatör
-Fotograf
-Reseledare

Och alla de andra blev med inom media. Så nu har jag bestämt mig för att sluta deppa, sluta vara feg, sluta tänka att "tänk om" osv. Saker löser sig med tiden. Jag kan ju göra mina två år här och sen avsluta i Sverige om jag vill. Jag behöver inte bli låst här bara för att jag påbörjar något. Ja till våren blir det media!

Tror det kan passa mig bra. Jag tycker om ett jobb som är kreativt, med lite tidspress, man får resa runt lite (inte bara sitta på ett och samma ställe varje dag), man får träffa nya människor, det är utmanande, jag får uttrycka mina åsikter, man får samarbeta men ändå jobba självständigt. ja jag kan komma på en lång lista, men är ack så glad att jag bestämt mig!


Nej nu ska jag ta mig för något annat! Detta blogg inlägg har blivit mycket längre än planerat iaf! :) Lägger in lite fina bilder från de få dagarna jag var hemma i Sverige som avslutning.


Jag och sötnosarna!           
  

Jag och klutt!

Saknar er alla där hemma, men till sommarn är jag tillbaka och hälsar på - då en förhoppningsvis, mycket längre stund än en vecka! ♥


Funderingar!

Ja idag har jag en såndär riktig funderardag då jag egentligen skulle behöva vara själv och isolerad hela dagen och få bukt med alla tankar. Dock ska jag åka och jobba/va barnvakt om en timme så blir inte mkt med det.

Är all denna osäkerhet med om jag vill byta major/ämne till nästa termin och om då media är det jag vill jobba med. Har jag några kvaliteter som kan sticka ut och vara till hjälp inom media? Hur svårt är det att slå sig fram inom det lixom? Vad finns det för jobb mer än radiopratare och intervjuare? vad för andra yrken kan jag tänka mig att studera och utvecklas inom? Vad passar min personlighet och mina talanger?

Ja jag kan fortsätta i en evighet men ska istället tvätta lite kläder, duscha och åka och hämta Sierra! Sen blire karate!



Echo de menos a Espana?

Jag vene om jag har en liten kulturschock eller vad det är, men jag är helt såld på min spanska musik just nu och så fort jag hör nån prata spanska (händer hundra gånger om dan iofs..) rycker jag till lite osjälvmant och vill prata jag med :p Kankse saknar jag Spanien lite ändå? Det är ju ett så himla vackert språk!! Får hitta lite fler kompisar att prata spanska med :)

Här har ni ett par videos/låtar på spanska jag mer än gärna lyssnar på just nu..tycker ni med dem är bra även om ni inte förstår spanska eller blir det lixom inte samma känsla? Vet att jag kan känna mindre för en låt om den t.ex är på polska :p




Tillbakablickande..

Tog tag i mina flyttkartonger som fortfarande står orärda på mitt rum här hemma i Spångsholm. Hittade till en början en massa gamla brev från 2000-2004, himla roligt att läsa. Från Madde, Elin, Sandra, Lina & Frida från Stockholm, mina två vitryska brevvänner, Carro min gamla barndomsbästis från Skänninge, brev från en kille vid namn Johan jag träffade på en camping en sommar...ja listan kan göras lång :) Roligt att läsa breven, se vad man tyckte var så himla viktigt då, se hur det förändrats och hur mycket man utvecklats och växt. Som man höll på ;p Madde, Elin, Sandra och jag bodde ju lixom grannar och träffades varje dag, varför skulle vi brevväxla kan man ju undra ;)

Jag fortsatte gräva djupare i kartongerna och hittade mina kära, efterlängtade, gamla skolkataloger. Från 2001-2007. Så himla roligt att titta i. Kul att man sparat dem :) Ska lite senare idag scanna in fotona och visa er hur jag förändrats från år till år. Vad ful man varit, utväxt i halvahåret, fula kläder och man minns såväl de där favvo jeansen eller favvo tröjan som nu är allt annat än snygg ;p Som tur är blir det bättre och bättre iaf :D Skulle vilja scanna in vännerna med men vene om ni tillåter det!? ;) Haha..

Dags för lunch.

Hide away...

Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you could do to change my mind

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I've been
what I've become

Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me
Like you did
When you were mine

Oh, you were mine

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again




Jag kunde inte annat än att fly när jag såg dej gråta, det blev helt plötsligt så himla verkligt alltihop!
Det gör så ont att se smärtan jag orsakar! Jag vill så gärna tro att det är dags att lägga alla minnen bakom sig, men om det nu är rätt beslut, varför gör det så ont!?







Sömnlös..

...Ja det var just vad jag var inatt..jag vet inte hur det kom sig men jag kunde bara inte sova! Var trött hela dagen med huvudvärk och en stark längtan efter sängen, men det gick bara inte. Släckte lampan runt 11.30 och tittade sista gången på klockan vid 2.03. För mycket som snurrar i huvudet kanske? Det är planering inför New York resa i helgen, hemfärd, vad händer när jag kommer hem..att hinna med att göra allt man vill göra nu innan med inga pengar alls, alla man måste hinna träffa en sista gång, vad vill man köpa med sig hem osv..Det tar på krafterna!

Nej nu får jag ta och gå en rask promenad ner till gymmet och ersätta tankar och oro med lite tyngdlyftning istället!






Saknaden av att ha någon att hålla handen med..javisst! Frågan är bara om det är just NÅGON att hålla handen med jag saknar eller att hålla just DIN hand!?


Och på Johans mätare läser jag 30 dagar, 19h, 54 min och 22 sek

Hur får man sitt pussel till liv att spela någon roll!?

En sak slog mig igår vid matbordet när Sydney, som den nyfikna lilla 6åring hon är, intresserad frågade mig och Mickie "Hur kommer en bebis in i mammans mage?" Följt av fnitter från Allie och Jessis håll svarade Mickie självsäkert "När två människor älskar varandra gifter de sig och skaffar barn. Resten ska vi nog vänta några år med att gå in på". Nöjd över svaret mumsade hon oberört vidare på sin broccolli. Vi blir upplärda från barnsben att människan är en halva i jakt på sin bättre hälft. Vi ska jaga genom världen för att hitta den rätta , det ska älskas och provas på alla möjliga sätt innan vi tillslut kanske hittar en match som funkar. Är det vad livet går ut på frågade jag då mig själv?

Rent tekniskt sätt är det väl bara att ge sig ut med friskt mod och testa allt och alla du kommer över , men om du gräver lite djupare inser du att det är på så många plan du ska lyckas på att det nästan är omänskligt att hitta rätt! För även om det på våra listor över "önskade egenskaper" oftast toppas med - snygg , rolig och omtänksam , finns det så mycket mer innan det är värt att försöka sig på ett förhållande, och allra helst en förlovningsring som säger evig kärlek.

Det är det där med att kunna prata med varandra, öppna upp sig och bjuda på sina känslor så att båda blir nöjda utan att det är varken för mycket eller lite. Det ska kyssas med exakta mängder tunga, livsplaner, etik och moral får gärna vara likvärdiga och att ha ett intressant och inbjudnade jobb är precis lika viktigt som att vinna skönhetstävlingar, rapa ur sig skämt och pumpa på gymmet. Den perfekta partner, finns han??

Hur hittar man sin pusslebit och hur vet man att den är perfekt rätt och inte en inbjudande karvig kant? Hur vet man när det är dags att ge upp ett pussel och påbörja jakten på nytt med ett nytt pussel? Ibland driver jag mig själv galen med alla tankar!




"All men should strive to learn before they die, what they are running from, and to and why" James Thurber





Dividing your attention between two dreams...

...that's the motivating e-mail I got today in my inbox. It matched my situation so good right now! Feels like I have it a little bit more figured out today then yesterday though. I just needed to stop for a second, think about what I want and be brave enough to do it. Sometimes you just have to follow your dreams, even if it means leaving the people you love the most behind. True love never dies, isn't that what they say?

Lasse Lindh - Jag klarar mig aldrig ensam
Michael buble - Home
Jojo - A little too late



"They say that time changes things, but you actually have to change them yourself." Andy Warhol

"If we listened to our intellect, we'd never have a love affair. We'd never have a friendship. We'd never go into business, because we'd be too cynical. Well, that's nonsense. You've got to jump off cliffs all the time and build your wings on the way down." Annie Dillard

"There is no security on this earth. Only opportunity." Douglas MacArthur



I'm so lost inside of my head..

So today was an interesting day. Or I had some interesting conversations with some interesting people, more one interesting conversation with that one interesting person. It didn't really sort things out which I think was my intention in the beginning, it actually got me more confused. And left me with more big descisions. It's about whether I should study in California next year, study in Sweden, work in Sweden or maybe go somewhere else to do something totally different? Now when I finally have all the applications and money paid for studying in california I'm starting to get cold feet :/ Is it really what I want? Am I really ready to leave you all behind? Can I manage so many years without my family at home? Can I manage to live my life without you? I'm SOOO lost inside of my head..how am I who's just a little dot in the universe be able to figure it all out? I need some guidance, some advice, some good opinions on my whole situation. I need  camilla, you always help me sort things out and make it all clearer..can't call you though. So I guess I'll just write it here..

Call me Camilla and dad I need you!





"Life is rather like a tin of sardines - we're all of us looking for the key." Alan Bennett




I'm so lost inside of my head

I try so many times
But it's not taking me
And it seems so long ago
That I used to believe
And I'm so lost inside of my head
And crazy
But I cant get out of it
I'm just stumbling

And I'm juggling all the thoughts in my head
I'm juggling and my fears on fire
But I'm listening as it evolved in my head
I'm balancing on one fine wire

And I remember the time my balance was fine
And I was just walking on one fine wire
I remember the time my balance was fine
And I was just walking on one fine wire
But It's frayed at both the ends
And I'm slow unraveling

Life plays such silly games inside of me
And I've felt some distant cries, following
And their entwined between the night and sun beams
I wish I were free from this pain in me




Seconhand serenade - Fall for you
Colbie caillat - One fine wire
Katy perry - Thinking of you



RSS 2.0