Precis tillbakakommen från vad som var menat att vara en power-walk. Dock gick jag upp och hamnade vid "utkiksplatsen" där man ser ut över Santa barbaras hamn, hela långa stranden, bergen, havet..ja allt det vackra! jag fastnade där och stod och tittade på de 20tal surfare som surfade i solnedgången. Det var så himla fint! Sen ifrån ingenstans dök minst ett 10tal delfiner upp som började leka i vågorna runt om surfarna..det kan ha vart det vackraste jag sett! De är såna fina och smarta djur!

Jag bestämde mig för att sedan gå ner och gå längs stranden istället för uppåt och längs den stora trafikerade vägen. Så jag gick där, tittade på solnedgången, lyssnade på underbart bra musik och jag kunde inte sluta le! (Tur det börjat mörkna, så inte folk trodde jag var galen där jag gick för mig själv med tårar i ögonen med ett hånflin!) Är det verkligen tillåtet att vara såhär lycklig!? Att allt bara känns helt bra till 100%? Ja för nu verkar det så iaf..Jag måste bara tillåta mej själv att leva i nuet och inte tänka för mkt på vad som skulle kunna hända/"tänk om" osv. Dumma Fhie! :)

Nej nu ska jag äta lite kvällsmat och sen spela lite gitarr innan roomiesarna kommer hem från Vegas och vi återigen blir 6 (Jennis och Malins kompisar är båda här nu några dagar innan den ena åker hem)!

Hoppas ni där hemma mår bra!?