Lördagen den 1:a augusti 23.08 - Madrid

Det här har verkligen varit en helvetets dag! Det hela började med att jag vaknade vid 10.00 och insåg att väckarklockans batteri slutat fungera och därför inte ringt klockan 07.00 som planerat (typiskt att klockan hållit hela 6 månader och sen sista dagen, när man som mest behöver den, slutar den fungera..). Panik hoppade ur sängen, slängde i det sista i resväskan, tog en snabbdusch och sprang sen ut för att ta stadsbussen till busstationen i hopp om att hinna med 11.00 bussen. Befann mig på busstationen klockan 10.35 och det visade sig att jag inte bara missat 9 bussen utan att jag t.o.m. hade bokat en 09.00 buss den 8:e augusti istället för den första, och det gick ingen annan buss förrän 13.30 vilket innebar att jag skulle missa mitt flyg i Madrid som gick vid 17.45. Som en galning sprang jag runt på stationen med tårar i ögonen, pratade med taxi chaufförer (4000kr till Madrid), grät, sökte shuttle-bus (som inte existerade på lördagar), ringde pappa och fick sedan infinna mig i att jag inte hade annat val än att i godan ro sitta ner, vänta på 13.30 bussen och agera lugnt som om ingenting hänt.

Anlände på Madrid flygplats 18.45 (en timme försenad!) och damen i luckan sade att jag inte kunde få tillbaka de 3500kr jag betalat för min biljett på det flyg jag missat, att den enda lediga platsen till Stockholm på hela veckan är imorron och att det skulle kosta mig lite drygt 7000kr. Inte direkt pengar varken jag eller kära pappa hade lust/kunde lägga ut. Jag gick in på Internet, hittade en sista minuten för 5000kr och fick finna mig i att betala det. Känner mig nu otroligt skuldmedveten att pappa var tvugnen att ge mig ännu mer pengar, har redan lånat så mycket av dem och de har vart så snälla och hjälpt mig med allt osv. Men hade verkligen panik, trodde inte jag skulle komma hem till Sverige på hela veckan (skulle oxå innebära att jag missar min intervju på amerikanska ambassaden på måndag och därmed inte skulle ens ha en chans att komma iväg till USA).

Spanjorer är verkligen inte hjälpsamma! När man ser på dem där programmen på TV från englands flygplats är de ju så hjälpsamma, gör allt de kan för att kunden ska få till det så bra som möjligt..är det bara för kameran eller är det bara skillnad från land till land? Jag menar skulle jag jobbat på en flygplats och en gråtande tjej som knagglar sig fram på spanska kom till mej skulle jag ju göra allt jag kunnat, var ju inte en enda annan människa där så inte så att de tre som jobbade där var upptagna..ja jag säger då det. Bara jäkligt förbannad, mest på mig själv för att jag inte kollat batteriet/ställt två klockor osv. Men inte mkt man kan göra åt..jag brukar ju tro att allting händer av en anledning, att det alltid kommer något gott ur det hela, att man ska lära sig nåt av situationen..men detta var bara helt onödigt! Det enda jag lärt mig är att nästa gång betala den där extra slanten för en avbokningsbar biljett.

Nej, BARA 8,5 timmar kvar innan flyget går nu..det kalla betong golvet ser väldigt lockande ut som säng så ska nog försöka sova en stund.

Söndagen den 2:a augusti 12.06 - Prag

Efter att ha försökt slumra till en bra stund igår kväll/natt insåg jag att det aldrig skulle gå på betong golvet. Jag tog till min uppfinningsrika sida och gjorde en säng av min resväska (på köpet kan ingen sno den när man sover om man ligger på den :p) och en huvudkudde av min lap-top väska. Inte det bekvämaste man sovit på men 100ggr bättre än golvet. Lyckades sova tre hela timmar och när jag vaknade såg jag att de tre "grannarna" härmat mitt knep med att lägga sig på väskorna, skapade en liten trend där. Det roade mig en stund mitt i all väntan och elände. Läste min bok i två timmar, sen var det äntligen dags för boarding.

Vi gick ombord och planet var försenat (!!!) en timme så vi fick stå där och vänta. Piloten var inte där (försovit sig är min teori). 2,5 timme senare kom vi iaf in till Prag och det är där jag nu sitter tills mitt flyg till Sthlm går klockan 14.15. Just nu har jag varit på resande fot lite drygt 13,5 timmar. Men huvudsaken är att jag kommer hem, can´t wait! Sitter här omgiven av andra väntande svenskar, ovant att höra svenska och lite lustigt på nåt sätt. Och gud vad vi svenskar är bortskämda/klagar på allt. De två knubbiga tonårspojkarna här bredvid (med grövsta stockholms dialekten till på köpet), kom nyss tillbaka efter ett äventyr på flygplatsen och sa tjurigt till sin mamma "Asså gud vad det här landet suger! Först har de ingen fanta wildberries i snacks-butiken, sen fungerade inte handtorken inne på toan och alla är så himla fula här." Ja, iaf i brist på annat är det kul att irritera sig/iaktta andra.

Nej nu ska jag läsa lite mer ur min bok och kanske för ovanlighetens skull (NOT!) lyssna på min ipod?

See ya´ll in sweden!!! :)